söndag 21 maj 2017

3 goda ting

Och så kommer det där samtalet som gör att man stannar upp, tänker efter och plötsligt känner sig jäkligt naiv.


"Varför kontaktar du inte fler läkare som får ge ett utlåtande"? 


Ja du.... för att det i stunden efter beskedet om att skiten hamnat där, va ett skönt besked för att kunna stoppa huvudet i sanden ett tag. Men om/när dagen kommer och det eskalerat iväg, vill jag då inte veta att jag faktiskt gjort allt jag kunnat för att förminska, utrota eller åtminstone dämpat dom?! 

Det är såna samtal av kloka människor som drar upp ens huvud ur sandlådan, borstar av det med lena fingrar och kramar om ens axlar och hjälper en en bit framåt. 


"Jag hjälper dig om du vill".


Jag tackar ja. Kanske för att personen vill ha något annat att lägga sina egna tankar på och för att man faktiskt vill hjälpa andra om man kan. 


Och jag tänker fortsätta tacka ja till hjälp. Dels för att det känns bra att inte bara läsa att folk bryr sig och vill hjälpa utan för att dom faktiskt finns där också. Precis som jag trott. Men känslan är stor, tacksamheten större.


Men jag tror också att som åskådare när någon åker på en nitlott i livet, så vet man oftast inte vad man kan göra för att hjälpa. Men kommer det upp ett förslag där man kan bidra praktiskt så mår man själv bra av det. 

Jag gör det i varje fall, för då är man inte en som säger utan en som gör. Sen är ju inte tanken att man ska sitta på en piedestal och bli serverad bara för att möjligheten finns, då är man ute och cyklar.

Men folk vill oftast hjälpa och vill inte känna sig maktlösa och man gör nog både sig själv och den som vill bidra en stor tjänst. Nästa gång är det ombytta roller, vilket skulle ge mig ett heltidsjobb om jag skulle ge tillbaka all hjälp jag fått. 


Den här helgen har bjudit på 3 bra saker bara genom att folk vill hjälpa.


Det började med önskan av att lära sig att dansa. Vips så va det dansbandstakter i högtalaren på gräsmattan och allt efter som solen vaknade till så ökade skratten och poletten föll på plats när min gamla kompis aka dansläraren stampade takten med mig. Det är helt klart något jag vill fortsätta med! Och jag tror dessutom jag får med mig Tomas också.

Till hösten vill jag boka in mig till danscentret här i krokarna för att bli en riktig inbiten dansnörd!


Lite senare så hade jag en avtalad tid hos en tjej med hästar endast en kvart bort. Det roliga är att hon som såg till att vi kom i kontakt med varandra bor själv i Portugal. Så från mitt lilla hus, till Portugal, från Portugal och tillbaka till hästarna. Jag vill gärna börjar rida igen. Dels för att bygga muskler och dels för att det ger sådan livskvalité, jag har ju alltid pysslat på med hästar mer eller mindre. Så nu fanns det ett 4-årigt varmblod som behöver komma ut och motioneras och det va henne jag kom ut på idag. I solen. Bland fågelkvitter. Solvarma hästar, lena mular och ljudet av hovar. Jag älskar det. Jag har inga större behov av att rida välutbildade hästar även om jag gärna gör det. Men jag gillar det enkla också. 

Men kan jag kicka igång livet lite mer så gör jag det nu.

För att jag kan, det är skäl nog.


Den tredje bra saken va det där knacket på axeln som fick mig att skymta lite utanför mina skygglappar. Jag tänker fortfarande äta av livets goda så mycket jag kan, men inte utan att se på anledningen. Det är inte så att jag förnekar vad som finns i min kropp men jag ska vara mer lyhörd för vad fler än en läkare tycker och tänker om mig. 

Jag tänker nämligen ha många år kvar som vision, jag tänker bli gammal. Men då får jag inte sätta krokben för mig själv, även om jag upplevt allt på min lista snabbare än jag trott. Men på min lista så står även 2 barn och familjen med. Och mina barn ska ha kvar sin mamma länge länge och jag tänker begrava min mor och inte tvärtom (om sisådär 138 år.)


Så tack för samtalet och för allt kul som hänt denna helg som kanske kunde ha gått i svart men som blev den mest levande helgen på länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram