Tänk att du snart är här hos oss. För ett år sedan satt jag med det hemska beskeden i min hand, cancer & stora operationer, strålning. Allt sådant som var så främmande för mig. Nu har jag gått i mål och med det vann jag det högsta priset - du.
Du mitt redan nu älskade lilla knyte, som sparkar och härjar som en vilding i min mage är beviset på varför jag skulle överleva. För att du skulle komma till oss.
Det är fortfarande overkligt att tänka på det här senaste året, hur snabbt allt har svängt. Aborten vi var tvugna att göra innan dig. Hur ont det gjorde att ta det piller som skulle förinta livet i mig.
Men nu är du snart här. Efter allt.
Livet är så oförutsägbart. Ingen kan någonsin veta vad som väntar. Om 12 veckor ska du komma enligt uträkningen.
Och då blir ingenting sig likt igen.
För att då är du en del av våran familj. Då blir vi 4 stycken. Jag, Tomas; Junie och så du.
Jag längtar efter dig, men ta den tid du behöver innan du kommer. Men jag längtar efter att få lukta, känna, pussa & krama på dig.
Snart snart....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram