lördag 10 oktober 2015

2014-10-10 1 år sedan idag



2014-10-10


Beskedet:
Trots att jag vetat vad som väntat mig idag så har lugnet stannat kvar. Läget är som det är. Vi har träffat den mest fantastiska vårdpersonal dom finns. Som gravid blir man illamående, vi satt på någon av alla avdelningar. Mamma frågade om det fanns en banan eller liknande att äta till mig. Systern springer iväg och kommer med 2 brödskivor & ett glad mjölk. Alla följer med oss hela vägen mellan hus & avdelningar. Alla med ett genuint leende. Äkta människor. Narkosläkaren med ett "vi ska ta ut lite skit ur överkäken"- inställning. Underbar, han va en frisk fläkt! Sen åter till överläkaren Mathias. En ärlig man, en man att tror på, en man lägger sitt liv i händerna hos. Bokstavligen. Han kom med beskedet. Tumören är allvarlig, sitter dumt till. Så pass dumt att dom helst inte vill operera den här, i Sverige. 
Köpenhamn har ett än bättre team. Dom tar emot fall från hela världen. I Mathias 10 år som läkare har dom bara skickat 2-3 fall dit. Mitt fall är unikt. Mest för att jag inte hör till kategorin 65+ rökare & alkoholiserad som oftast råkar ut för det här.  Utan för att jag är en frisk, tränad & ung kvinna. Det höjer mina chanser. För dom tror på det här, dom tror på den avancerade kirurgi som jag ska utsättas för. Ni kan själva föreställa er hur man måste öppna upp för att ta bort en del av övre käkben & vid näsan. Men jag kommer ÖVERLEVA! Hör ni det, om ett år kan ni räkna med att jag står här igen - frisk! Tack vare er som tror på mig, ber & peppar. Jag vet inte om mina ord räcker halvvägs ens. Ni är soldater & kriget har börjat! Min underbara mamma Piia & min stora kärlek Tomas  att ni finns vid min sida gör allt lättare. Kärlek när den är som starkast!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram