måndag 9 februari 2015

Så ser det ut nu!

Efter förra veckans sjukhus besök så är allt som vanligt igen. Men det är alltid med en klump i magen man går dit. Sjukhus betyder allvar & sjukdom. Orden som ekar: "Du blir aldrig friskförklarad, tumören färdas i blodet, på nerverna och fäster i skelettet". Det är Min kropp han pratar om. MIN. Det ska inte vara några jäkla demoner i min kropp. Det är intrång mot min vilja. Olaga intrång.
Och även om han säger det han säger med allvarlig min så står min ståndpunkt kvar. Jag är frisk så länge jag inte är sjuk så det känns eller märks. Finns det celler kvar så är det så, men jag tänker leva som vanligt tills något eventuellt händer. Jag tänker inte kuva mig för att det kan finnas något kvar.
Nej, jag tänker se till att boosta min kropp med alla vitaminer jag kan, allt som gör den stark och motståndskraftig. Inget socker, mera grönt och ren mat. När jag börjar äta igen så har jag ändå inget sug efter socker, då är det bara passa på att leva rent. Då trivs inte cancern, den gillar socker och skitmat. Det är sånt som kan göra en sjuk.
I vilket fall så va vi på Örebro Universitetssjukhus förra veckan. Jag fick träffa plastikkirurger, käkkirurgen & min öron/näsa/halsdoktor. Jag har ju hela tiden sett ett jobbigt delmål i slutet på sommaren då nästa stora operation ska göras. Återuppbyggnaden av min käke. Men nu när vi pratade med alla kirurger så lät det inte så längre. Dom sa att "vi står inte och längtar efter att få sätta kniven i dig igen, du har redan varit med om en hel del på kort tid".
Så om jag har en jäkla tur så slipper jag den stora operationen om en tandprotes kan fylla den funktionen istället!
Den tandprotesen ska jag påbörja nu på onsdag, då jag ska träffa läkaren i Västerås. Om vi har tur så kan han göra en protes med tänder som sitter och fyller ut där överkäken ska sitta. Och blir allt bra till slut så får jag leva med den istället för en till  operation. Då känns det som om jag kan börja leva på riktigt nu. Jag kan ta tag i  träningen för att få behålla allt den här gången. Ingen operation som bryter ner mig så man måste börja på noll.
Jag hoppas verkligen det går.
Annars väntar en röntgen om ett tag för att se om det ser bra ut. Det känns jobbigt, jag vill helst inte veta. Jo, bara om allt ser bra ut. Annars vill jag inte höra. Jag tänkte börja köra igång med mitt liv nu & tänker inte ta fler hinder. Min kropp ska åter i min ägo. Parasitfri.
Och det räcker för min familj & för mina vänner med allt också.

Men så ser det i varje fall ut nu. Idag lever jag och mår bra & om planerna går i lås så blir jag minst 100 år!

3 kommentarer:

  1. Din inställning till livet är så rätt, även om jag kan utläsa så mycket smärta mellan raderna. Du är så klok, så drivande & så älskvärd för alla kända & okända du delar din resa med. Om du bara anade vilken kraft & styrka du förmedlar bara genom att dela med dig! Hoppas att det skänker dig lika mycket tillbaka & mer därtill. Önskar dig & de dina en massa lugn, återhämtning & glädje!!!! Varm kram Marie

    SvaraRadera
  2. Min syster har levt med sin cancer i 18 år. Jobbigt till och från men hon lever ett gott liv.
    Du är en kämpe precis som hon och har samma inställning. FUCK CANCER!
    Många varma kramar ♡

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram