måndag 16 februari 2015

"Du gör skillnad"

Ett anonymt meddelande på bloggen efter förra inlägget. En mening som ger mig så mycket, som gör att jag fortsätter dela med mig. Det som gör att jag väljer att vara öppen med allt: 
"Du gör skillnad".
Då finns meningen med allt, här och nu.

Det här är pissigt, jobbigt, frustrerande men samtidigt på något sätt så oerhört givande. 
Alla jag träffat under vägen hit. Såna som har visat hur stabilt dom står brevid mig. Även om vi inte känner varandra så finns alltid svalkande tröstande ord där, bara för mig. 
Från någon som bryr sig. 
Dom gör i sin tur skillnad. Det är det som gör att jag orkar göra det här. För om dom gör en skillnad för mig, trots att vi inte känner varandra så väl, så förstår jag bättre att mina ord kan göra skillnad för någon annan.

Min resa är inte olik någon annans, även om den är unik i sitt slag. Jag har "bara" min cancer. Andra kan ha haft en trasslig barndom, blivit utsamma för övergrepp, svält, krig, misshandel, dödsfall och massor av annat. Men min enda förlust i mitt liv är det cancern tog av mig. Det är tack och lov allt jag har att skriva om. Det finns så mycket trauman där ute, så många livsöden som får det här att blekna i jämförelse. 
Jag skriver aldrig för att få medlidande från det som hänt. Jag skriver för att dela med mig från mitt lilla öde. För att någon kanske kan få förståelse för någon annan. Jag kan vill och orkar skriva, det är som mitt kall. 
Det här är meningen med allt. Jag kan bara bidra med lite lite färg till den svarta paletten, det är allt jag kan. Men om det kan ge färg till nästa som läser, som kan föra det vidare, som hittar någon typ av tröst i min resa så kan paletten få mera färg.
Alla människor jag träffar är så spännande. Alla sitter på sin egen historia, alla har gjort val som lett dom till den platsen där vi möts & därför borde det finnas en mening med det. Alla våra handlingar i livet har gjort oss till den vi är. Medvetna eller omedvetna val. Vi är alltid resultatet av det vi gör & sättet vi agerar på. Vi har ingen annan än oss själva att skylla på. 
Lite som vi sår får vi skörda. Och jag tror vi kan utveckla oss själva genom att leva med det i medvetandet. Att våra handlingar ger konsekvenser. Alla val vi gör tar oss vidare i livet. 
Kör vi på utan att vara medvetna om våra val är risken kanske stor att vi hamnar i knipa och tycker allt skit drabbar oss & att alla går emot en. Men gör vi kloka medvetna val som tar oss framåt på rätt sätt, är chansen till ett lyckligare liv större. Inte alltid med pengar & materialistiska ting, utan med en stor dos harmoni och tillfredsställelse. 

Jag försöker leva så även om är en kamp ibland, en färskvara. Man får funderingar på varför det här drabbade mig, vad vill livet visa med det. Levde jag inte tillräckligt medvetet?
Jag tror det finns en mening med det här, även om priset är högt. 

Att jag gör skillnad.
Orden är få men gigantiska för mig. Det är ju fortfarande bara jag. Men jag blir överväldigad och stolt över det. Då måste jag någonstans ha lyckats ändå. 
Jag är fortfarande bara en av miljoner som har krokiga livsöden och förmågan att få ner det på print.
Men att kunna bidra med det lilla ger så mycket. 

Vi är alla resultat av våra egna val, vissa med bättre förutsättningar än andra kanske. Men ändå. Alla kan göra skillnad & bidra med färg till mörkret på sitt eget unika sätt. Bara vi är medvetna om våran kraft till det.


Ett underbart ögonblick förevigat av en fantastisk fotograf. Jag blev övertalad att vara med på bild av Malin & jag är så tacksam för det. Bilden föreställer min älskade fantastiska dotter & jag från igår. Vi träffade Malin på Pastillfoto och tog lite bilder. Jag kan varmt rekommendera denna mjuka fina fotograf som fick oss båda att känna oss avslappnade och som gav oss chansen till detta. Hon finns i Järfälla, Stockholm.
Instagram: pastillnu. Följ henne in i fotografiernas magiska värld.





2 kommentarer:

  1. Cancer.. Ännu en bekant har drabbats och det känns som att den kommer närmare o närmare :-( Tänk att det ska behövas sjukdom och hemskheter för att man ska stanna upp och tänka till. Hur många är vi inte som suckar oss igenom vår vardag. Stressar som galningar och aldrig är nöjda med det vi har. Jag tittar mig i spegeln. Tuttarna, som är lite olika stora, hänger. Vänder man på sig är det samma sak med skinkorna (även om de förärar mig med att vara lika stora.. med betoning på stora..). Tänderna kunde gott vara lite vitare, och jisses.. Det växer hår på stortårna!! :-/ Ändå är det ju faktiskt så att jag ska vara glad. Jag har alla kroppsdelar o de funkar som de ska.

    Du Madde är sååå mycket vackrare än många av oss andra. Det saknas en del delar, visst, men du utstrålar LIV och närvaro, som många andra saknar. Att se på livet, familjen och vänner och förstå vad äkta kärlek och vänskap är.. Att inte ta för givet. Självklart måste det vara jobbigt att hålla huvudet högt, att bita ihop och kämpa..
    Fortsätt bara! Du är fin & det du delar med dig av är betydelsefullt för så många.
    Man måste krypa ihop ibland för att orka sträcka på sig!

    Ljus brinner för dig varje måndag! ♡ Kram

    SvaraRadera
  2. Ja ibland får vi bara vara glada att skinkorna behagar hänga på samma höjd faktiskt, så är det! Tack för ditt inlägg.
    Tack för dina tankar Och omtankar!

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram