Jag är mätt!!

Energi i kroppen! Underbara känsla.

Åkte in på juldagen för att få peg isatt i magen, en slang rakt in i magsäcken för att underlätta intaget av mat. Först va det tal om att föra ner en slang i vaket tillstånd men tack och lov avslogs det ganska snabbt. I och med att jag har svårt att gapa så va det bättre att göra det i sövt tillstånd. Fick träffa lite läkare & allt va lugnt och skönt på sjukan då dom egentligen inte bokar in såna här saker på röda dagar. Blev sövd till slut av en äcklig gas och vaknde upp på uppvaket nån timme senare. I vanlig ordning var alla sköterskor och läkare underbara. Vart sen kvar över natten för att se att allt gick som det skulle med maten. Jag fick 2 liter näring rakt in i armen, ut i blodet och efter det så har min kropp vaknar till liv igen! Nu har jag fått komma hem, lite öm i magen där slangen går men så mycket gladare och piggare än förut. Eftersom slangen sitter strax under revbenen så är det vissa bekymmer att resa sig från liggande läge och tvärtom men det är så värt det! Ingen är gladare än jag över den här pegen. Dessutom så är munnen så förstörd av blåsor, svamp och sår så nu kan jag inte äta något. Nu är all fokus på att sköta munhygienen, spola med koksalt, skölja med svampmedel, smörja läpparna osv. Men på tisdag är det 2 strålningar igen och då är hälften gjorda, sen är det nedräkning! Fatta, halva tiden har gått!!
Helt jäkla underbart! Då finns det hopp om att se ljuset i tunneln. Nu går jag även på lite morfintabletter vilket gör att jag kan prata i mellanåt. Annars gör det så ont. Tyvärr så blir man så trött av dom också. Men läkarna på onkologen pratade om att man kunde få morfinplåster istället som ger en jämnare smärtstillande effekt. Och jag tänker nog nappa på allt som erbjuds nu. Jag har inget att bevisa utan tar hellre allt som går. Smärta kan göra en tokig! Och det undviker jag gärna.

Men återigen är det saker i det här som påverkar mig så oerhört. Som förvånar mig. Julen har passerat och jag har aldrig varit med om maken till givmilda människor omkring mig. Grannen va här med en kanonbok om hur man gör stärkande juicer, blombud som avlöser varandra, brev i brevlådan, paket på posten, gamla vänner till familjen, kända & okända människor som tänker på MIG! Jag har så svårt att ta in det, det är fortfarand bara jag. Men omtanken är så överväldgande. Lik väl alla brev på facebook, vilka människor det finns! Att folk vill peppa och stötta i denna kamp betyder så mycket. Fast dom inte känner mig. Jag är så... wow! Ja, överväldigad! Att jag orkar, att jag kämpar mig igenom är mycket tack vare all kärlek som omringar mig. Av både kända & okända människor. Jag måste bara åter igen få säga att jag uppskattar det. Jag läser allt, blir varm i hjärtat av varenda sak ni ger mig eller tanke ni skänker. Jag har folk som ber bara för mig! Hur ska jag inte kunna klara av det då!

Tack igen ni underbara människor, för utan er så vore kampen, lite längre, lite jobbigare och lite tyngre, Så tack för att ni lyfter upp mig och ger mig en kraft jag aldrig trodde jag besatt.

Det är det här som kallas "tillsammans mot cancer".

Jag är mätt! En underbar saknad känsla!!