Dagen & tankarna

Ibland slår tanken mig om vad jag är med om, och i det läget funderar jag på om jag har hängt med. Jag vet inte. En del av mig vill gärna kontakta någon och prata om det och en annan del av mig känner att jag har verktygen jag behöver. 

Jag är inne på den långa sega sträckan nu där jag vet att det bli jobbigt. I morse vaknade jag och kände direkt att jag mådde illa. Kom till slut upp till köket för att ta något att äta, det hjälpte sist. Drack vatten men när jag försökte äta smörgåsen fick jag kväljningar. Till slut var jag tvungen att springa på toa & spy. Sen vart jag liggande i soffan hela dagen utan att få i mig någonting. Jag kräktes inget mer men illamåendet har suttit i hela dagen. Eftersom jag är tvungen att strålas varje dag så fick jag ringa hem Tomas som fick köra in mig. Tack och lov mådde jag så pass ok att det gick bra. Jag fick träffa doktorn som tyckte symptomen va lite för tidiga för att komma från strålningen. Men jag är extrem känslig mot illamående så jag förvånas inte om så är fallet.

Det som börjat kännas som smått är att läpparna är solbrända. Jag smörjer in varje dag utom innan strålning med en specialkräm. Har även olja mot muntorrhet, bedövningsvätska att skölja munnen med när besvären tilltar i slemhinnorna & nu tabletter mot illamående. Hemmaapoteket utökas hela tiden.

Det här suger faktiskt & värre blir det med tiden, så är det. Jag ska försöka vara tapper och fortsätta blicka framåt. Men ändå försöka leva i nuet och vara medveten om vad som händer.

Det är många tankar som tar plats i mitt huvud. Verkligheten börjar knacka på & medvetenheten om att det är såhär jag kommer få leva ett tag framöver. Kanske för alltid utan känsel i ansiktet. Det är mycket som ska accepteras och allt har gått så fort. Från besked till operation till behandlingar & biverkningar. Det är där någonstans jag står nu. Lite förvirrad, medveten, chockad och ändå lika beslutsam.

 Det börjar sjunka in i samma takt som cancer checkar ut.